Tidigare delar i: Den övergivna ponnyn.
På min förra blogg så hade jag serier, jag ska fortsätta med den jag höll på med, det är som berättelser, fast med olika kapitel typ. Här kommer de jag börjat på:
DEL 1
Jag sprang och sprang, det fortaste jag kunde.
rengnet piskade mig i ansiktet, jag hörde männens skrikande och vrålande bakom mig.
Jag hörde en blix slå ner bort mot mörkret. Jag såg dit och såg en gestalt av en lada. Mitt på ett järde.
Jag visste att männen hade pistoler... varför sköt de inte?
Jag han inte täbka klart förren någon ut av männen avfirade ett skott, men han missade.. puuh.
- skjut inte förfan! skrek en av männen, vi behöver henne levande!
Jag kände hjärtat i halsgorpen!
Jag sprang ännu snabbare, fast inte mina ben bar.
När jag kom fram till järdet ramlade jag ner i tikeskanten och rullade ner bland det 1 m långa havre stråna.
När jag hörde männen komma springande så la jag mig blixtstilla i det den höga havren.
- Vart tog hon vägen?!
- Hon kan inte vara långt borta!
- Kom igen, vi letar i skogen.
När a de hade gått låg jag kvar ännu en stund.
efter 5-7 min reste jag mig långsamt och sprang mot ladan!
efter utterligare 5 min var jag framme. Jag var våt och hungrig.
Ladan var mörk och övergiven. Några fönster var spräckta.
Jag hittade en stor svart dörr på ena långsidan, men den var låst!
Fan också muttrade jag.
Jag gick runt för att hitta en annan ingång, och till slut hittade jag ett litet hål som jag kunde krypa in egenom.
Inne i ladan luktade det unket och äkligt, det luktade gödsel och dammigt gammalt hö. Jag gick fram och satte mig på en platt hög på golvet av hö, ovanför stod minst 10 st höbalar.
jag slummrade till en stund. Säkert en timme, minst.
Sen vaknade jag av att något hest ljud hördes.
Jag satte mig jätte snabbt upp och lyssnade uppmärksamt.
Tänk om det var männen!?
Jag lyssnade igen, när jag började tvivla hördes det igen, och tydligare! Det var en.... en.... HÄST!
DEL 2
Var det värkligen en häst!?
Jag kunde inte tro mina öron, det lät ännu en gång men svagare och hesare.
Jag hörde att det kom från det bortersta delen av ladan. Jag som älskar hästar och ridit på ridskolan snart i 4 år visste att det var något fel med hästen, ladan låg ju övergiven och luktade mycket gödsel, och stankaen blev bara ännu starkare desto närmare jag kom.
Jag började små springa, jag måste rädda HÄSTEN!
Men hur? När jag kom fram var det en stor dörr. Den var låst och jag fick bara inte upp den!
Sen såg jag en gammal traktor stå där brevid mig, på flaket lår ännu mer gammalt och dammigt hö. Det var minst 20 st.
Jag klättrade upp på de för att se om det fanns en annan ingång. och det gjorde det!
1 m ovanför mig var ett hö-låft! det var visserligen tomt vad jag såg, jag tog satts från höbalarna och hoppade!
Jag skrapade i knana i kante och kämpade för mitt liv och hästens.
Jag kommer att dö, tänkte jag.
Men när jag hörde hästen gnägga igen med ett gnutta hopp i gnäggningen så fick jag ny kraft och hävde mig upp.
Här uppe måste det väll ändå finnas en stege ner till hästen tänkte jag, men jag hade fel, det var varken ett fönster eller någon stege där uppe.
Jag tänkte att alltsammans varit förgäves, men så såg jag en litet litet hål, det var knappt att jag skulle komma igenom, men det var värt att försöka... för hästen.
För en gångs skull var jag glad för att vara smalast och smidigast i skolan, jag kom igenom, men jag höll på att fasna flera gånger.
Det var mörkt i denna del av ladan, jag spännde ögonen i mörkret, och efter en sista gnögging kollade på åt rätt håll.
Och där stod den!
DEL 3
Jag kunde inte tro mina ögon! Där stod den, bunden i väggen med bett och tovig päls, någon eller några hade också bundit fast den lilla kraken i benen!, dem satt fats i varandra! Frambenen för sig och bakbenen för sig! Den orkade inte ens lyfta på huvudet.
Den bara stod där med hängande huvud, stängda ögon och andades tungt. Jag såg att det var en väldigt mager valack, revbenen stack ut som spjut.
- Kära nån. mummlade jag för mig själv, stackare.
Jag MÅSTE RÄDDA DIG, och det är FORT!
och, nee titta! Den stod med gödsel ända ovanför knäna!
När jag tittat närmare såg jag att den var skimmel och litel C-Ponny. ca 130 cm i manken.
Men shit!, hur kan någon göra så här mot ett djur!?
Jag gick bort mot dörren för att se om jag kunde bända upp dörren på något sätt. det värkade vara lättare än jag trodde för det gick ganska fort innan jag fick upp dörren. Jag sprang ner mot det lilla hålet som jag kommit in igenom, när jag kom ut tog jag många och smabba andetag och frisk luft.
Jag hittade en trasig hing i en liten dikeskant nära järdet, väldigt nära. Vid diket började en ny skog.
Jag tog snappt hinken och sprang tillbaka till ladan.
Det hade slutat att regna och jag plockade hela hinken full med friskt och vått gräs. När hinken var full ända upp till kanten kröp jag in igenom hålet igen.
På vägen tillbaka till ponnyn såg jag även en till hink. Den var hel och stod vid en VATTENKRAN!
- JAAA! utbrast jag.
nu ska den lille rakaren få friskt gräs och vatten, sen får vi väl se om han också vill ha lite hö...
När jag fyllt hinken nästan upp till kanten gick jag försiktigt med hinken med gräs i ena handen och hinken mend vatten i andra tillbaka till den hungriga och törstiga ponnyn.
När jag kom fram till ponnyn var jag tvungen att ta bort tränset och skära bort repen runt benen, men jag hade varken kniv eller sax...
Jag fick i alla fall bort tränset, han hade fått massor med sår vid munnen och på andra ställen där tränset suttit. Han blödde även lite i munnen, men det slutade ganska snabbt. Jag gick runt och och letade i hela ladan efter en kniv eller sax.
Precis när jag höll på att ge upp såg jag en liten fick kniv i ett av det smala fönstren. Jag tog den snabbt och skyndade mig tillbaka. Det tog säkert en timme att få bort alla repen, sen försökte jag flytta ponnyn så att han skulle slipa stå i bajset. Men han ville inte!
Jag försökte i ytterligare 20 min innan han gav sig. Jag hittade en skyffel som jag mockade bort allt bajs i spiltan med. jag tömmde bajset i en annan "grop" utanför en lite dörr från den lilla avdelningen hästen var i. När det var klart ställde jag in hinken med vatten och gräs. Även ca 3 kilon hö. sen klämde jag mig upp till höskullen medans hästen lydigt stod och såg på.
Jag tog ner en gammal halmbal från andra änden vid traktorn och spred sedan ut all halm i spriltan. Det vart ett mjukt och mysigt lager för den lille ponnyn att stå på. Jag ledde in honom i spiltan med min hand runt hans lugg. Där inne stannade han även och tog trött för sig av maten.
Jag ställde för en träskiva som jag knöt fast, så att han skulle få som en box att vila i. Jag kollade på honom när han åt.
- Jag ska nog kalla dig för silver. mummlade jag för mig själv. för du har nästan färgen av silver...
då rycktes jag av mina funderingar!
var det en hund och en människa?!
- HJÄLP! Jag måste gömma mig, och det är fort det!
DEL 4
Jag fick panik!
tänk om det var ägaren eller värre, tänk om männen hittat mig, och nu har en hund!?
Jag sprang runt i de lilla unklet, jag kunde ju gömma mig i hö högen på golvet.. men då skulle hunden hitta mig.
då kom jag på de, upp igenom det lilla hålet till hö loftet, det skulle inte ens tänka tanken att titta upp hit.
Jag kom precis in igenom hålet när dörren öppnadesjag satt helt stilla och kurrade ihopp mig till en boll.
Jag hörde en man och en hund, mannen pratade med sig själv och hunden medans hunden nosade runt och skällde lite.
Jag kunde se att det var en mittemällan stor chäfer ovh att den också var väldigt mager.
- vad fan är detta!? fräste mannen högt. , hästen är ju lös, och rent har han minssan också!
Mannen lät irriterad och arg, men mest chockad.
Han tände en cigarett.
äsch, vi får väl låta honom vara, jag orkar inte se på honom mer. muttrade mannen till hunden.
Men om jag ser den som varit i MIN lada ska jag slå ihjäl!
jag rös vid tanken en lång stund efter han hade gått i väg. slå ihjäl!?
ha kunde inte mena det, fast jag kan ju inte vara riktigt säker efter det jag sett mot hans häst och hund, kanske hade han mer djur?
Ca 15 min senare när jag var alldeles säker på att han hade gått så klämde jag mig ner igenom hålet och tassade på tå över till ponnyn.
Nu när jag vant mig vid juset såg jag att han inte alls var så stor som hon trott, han måste vara en B-ponny...?
Jag gick in till ponnyn och satte mig vid hans huvud.
Han tryckte ner sin mule i min famn, i en lång stund satt jag sådär, med hans huvud i min famn. jag pussade honom i pannan.
Då tog han upp huvudet och och började slicka mig i ansiktet och leka med mulen i mitt hår.
PANG!
- Shit!, vad var dedär!? Det lät som pistolen de där äkliga männen använde! Tänk om det kommer hit, och tänk om det hittar mig och silver!'
Har inte hunnit längre, men DEL 5 kommer snart! :D
DEL 1
Jag sprang och sprang, det fortaste jag kunde.
rengnet piskade mig i ansiktet, jag hörde männens skrikande och vrålande bakom mig.
Jag hörde en blix slå ner bort mot mörkret. Jag såg dit och såg en gestalt av en lada. Mitt på ett järde.
Jag visste att männen hade pistoler... varför sköt de inte?
Jag han inte täbka klart förren någon ut av männen avfirade ett skott, men han missade.. puuh.
- skjut inte förfan! skrek en av männen, vi behöver henne levande!
Jag kände hjärtat i halsgorpen!
Jag sprang ännu snabbare, fast inte mina ben bar.
När jag kom fram till järdet ramlade jag ner i tikeskanten och rullade ner bland det 1 m långa havre stråna.
När jag hörde männen komma springande så la jag mig blixtstilla i det den höga havren.
- Vart tog hon vägen?!
- Hon kan inte vara långt borta!
- Kom igen, vi letar i skogen.
När a de hade gått låg jag kvar ännu en stund.
efter 5-7 min reste jag mig långsamt och sprang mot ladan!
efter utterligare 5 min var jag framme. Jag var våt och hungrig.
Ladan var mörk och övergiven. Några fönster var spräckta.
Jag hittade en stor svart dörr på ena långsidan, men den var låst!
Fan också muttrade jag.
Jag gick runt för att hitta en annan ingång, och till slut hittade jag ett litet hål som jag kunde krypa in egenom.
Inne i ladan luktade det unket och äkligt, det luktade gödsel och dammigt gammalt hö. Jag gick fram och satte mig på en platt hög på golvet av hö, ovanför stod minst 10 st höbalar.
jag slummrade till en stund. Säkert en timme, minst.
Sen vaknade jag av att något hest ljud hördes.
Jag satte mig jätte snabbt upp och lyssnade uppmärksamt.
Tänk om det var männen!?
Jag lyssnade igen, när jag började tvivla hördes det igen, och tydligare! Det var en.... en.... HÄST!
DEL 2
Var det värkligen en häst!?
Jag kunde inte tro mina öron, det lät ännu en gång men svagare och hesare.
Jag hörde att det kom från det bortersta delen av ladan. Jag som älskar hästar och ridit på ridskolan snart i 4 år visste att det var något fel med hästen, ladan låg ju övergiven och luktade mycket gödsel, och stankaen blev bara ännu starkare desto närmare jag kom.
Jag började små springa, jag måste rädda HÄSTEN!
Men hur? När jag kom fram var det en stor dörr. Den var låst och jag fick bara inte upp den!
Sen såg jag en gammal traktor stå där brevid mig, på flaket lår ännu mer gammalt och dammigt hö. Det var minst 20 st.
Jag klättrade upp på de för att se om det fanns en annan ingång. och det gjorde det!
1 m ovanför mig var ett hö-låft! det var visserligen tomt vad jag såg, jag tog satts från höbalarna och hoppade!
Jag skrapade i knana i kante och kämpade för mitt liv och hästens.
Jag kommer att dö, tänkte jag.
Men när jag hörde hästen gnägga igen med ett gnutta hopp i gnäggningen så fick jag ny kraft och hävde mig upp.
Här uppe måste det väll ändå finnas en stege ner till hästen tänkte jag, men jag hade fel, det var varken ett fönster eller någon stege där uppe.
Jag tänkte att alltsammans varit förgäves, men så såg jag en litet litet hål, det var knappt att jag skulle komma igenom, men det var värt att försöka... för hästen.
För en gångs skull var jag glad för att vara smalast och smidigast i skolan, jag kom igenom, men jag höll på att fasna flera gånger.
Det var mörkt i denna del av ladan, jag spännde ögonen i mörkret, och efter en sista gnögging kollade på åt rätt håll.
Och där stod den!
DEL 3
Jag kunde inte tro mina ögon! Där stod den, bunden i väggen med bett och tovig päls, någon eller några hade också bundit fast den lilla kraken i benen!, dem satt fats i varandra! Frambenen för sig och bakbenen för sig! Den orkade inte ens lyfta på huvudet.
Den bara stod där med hängande huvud, stängda ögon och andades tungt. Jag såg att det var en väldigt mager valack, revbenen stack ut som spjut.
- Kära nån. mummlade jag för mig själv, stackare.
Jag MÅSTE RÄDDA DIG, och det är FORT!
och, nee titta! Den stod med gödsel ända ovanför knäna!
När jag tittat närmare såg jag att den var skimmel och litel C-Ponny. ca 130 cm i manken.
Men shit!, hur kan någon göra så här mot ett djur!?
Jag gick bort mot dörren för att se om jag kunde bända upp dörren på något sätt. det värkade vara lättare än jag trodde för det gick ganska fort innan jag fick upp dörren. Jag sprang ner mot det lilla hålet som jag kommit in igenom, när jag kom ut tog jag många och smabba andetag och frisk luft.
Jag hittade en trasig hing i en liten dikeskant nära järdet, väldigt nära. Vid diket började en ny skog.
Jag tog snappt hinken och sprang tillbaka till ladan.
Det hade slutat att regna och jag plockade hela hinken full med friskt och vått gräs. När hinken var full ända upp till kanten kröp jag in igenom hålet igen.
På vägen tillbaka till ponnyn såg jag även en till hink. Den var hel och stod vid en VATTENKRAN!
- JAAA! utbrast jag.
nu ska den lille rakaren få friskt gräs och vatten, sen får vi väl se om han också vill ha lite hö...
När jag fyllt hinken nästan upp till kanten gick jag försiktigt med hinken med gräs i ena handen och hinken mend vatten i andra tillbaka till den hungriga och törstiga ponnyn.
När jag kom fram till ponnyn var jag tvungen att ta bort tränset och skära bort repen runt benen, men jag hade varken kniv eller sax...
Jag fick i alla fall bort tränset, han hade fått massor med sår vid munnen och på andra ställen där tränset suttit. Han blödde även lite i munnen, men det slutade ganska snabbt. Jag gick runt och och letade i hela ladan efter en kniv eller sax.
Precis när jag höll på att ge upp såg jag en liten fick kniv i ett av det smala fönstren. Jag tog den snabbt och skyndade mig tillbaka. Det tog säkert en timme att få bort alla repen, sen försökte jag flytta ponnyn så att han skulle slipa stå i bajset. Men han ville inte!
Jag försökte i ytterligare 20 min innan han gav sig. Jag hittade en skyffel som jag mockade bort allt bajs i spiltan med. jag tömmde bajset i en annan "grop" utanför en lite dörr från den lilla avdelningen hästen var i. När det var klart ställde jag in hinken med vatten och gräs. Även ca 3 kilon hö. sen klämde jag mig upp till höskullen medans hästen lydigt stod och såg på.
Jag tog ner en gammal halmbal från andra änden vid traktorn och spred sedan ut all halm i spriltan. Det vart ett mjukt och mysigt lager för den lille ponnyn att stå på. Jag ledde in honom i spiltan med min hand runt hans lugg. Där inne stannade han även och tog trött för sig av maten.
Jag ställde för en träskiva som jag knöt fast, så att han skulle få som en box att vila i. Jag kollade på honom när han åt.
- Jag ska nog kalla dig för silver. mummlade jag för mig själv. för du har nästan färgen av silver...
då rycktes jag av mina funderingar!
var det en hund och en människa?!
- HJÄLP! Jag måste gömma mig, och det är fort det!
DEL 4
Jag fick panik!
tänk om det var ägaren eller värre, tänk om männen hittat mig, och nu har en hund!?
Jag sprang runt i de lilla unklet, jag kunde ju gömma mig i hö högen på golvet.. men då skulle hunden hitta mig.
då kom jag på de, upp igenom det lilla hålet till hö loftet, det skulle inte ens tänka tanken att titta upp hit.
Jag kom precis in igenom hålet när dörren öppnadesjag satt helt stilla och kurrade ihopp mig till en boll.
Jag hörde en man och en hund, mannen pratade med sig själv och hunden medans hunden nosade runt och skällde lite.
Jag kunde se att det var en mittemällan stor chäfer ovh att den också var väldigt mager.
- vad fan är detta!? fräste mannen högt. , hästen är ju lös, och rent har han minssan också!
Mannen lät irriterad och arg, men mest chockad.
Han tände en cigarett.
äsch, vi får väl låta honom vara, jag orkar inte se på honom mer. muttrade mannen till hunden.
Men om jag ser den som varit i MIN lada ska jag slå ihjäl!
jag rös vid tanken en lång stund efter han hade gått i väg. slå ihjäl!?
ha kunde inte mena det, fast jag kan ju inte vara riktigt säker efter det jag sett mot hans häst och hund, kanske hade han mer djur?
Ca 15 min senare när jag var alldeles säker på att han hade gått så klämde jag mig ner igenom hålet och tassade på tå över till ponnyn.
Nu när jag vant mig vid juset såg jag att han inte alls var så stor som hon trott, han måste vara en B-ponny...?
Jag gick in till ponnyn och satte mig vid hans huvud.
Han tryckte ner sin mule i min famn, i en lång stund satt jag sådär, med hans huvud i min famn. jag pussade honom i pannan.
Då tog han upp huvudet och och började slicka mig i ansiktet och leka med mulen i mitt hår.
PANG!
- Shit!, vad var dedär!? Det lät som pistolen de där äkliga männen använde! Tänk om det kommer hit, och tänk om det hittar mig och silver!'
Har inte hunnit längre, men DEL 5 kommer snart! :D
Kommentarer
Postat av: amanda
jättebra! :D , <3
Trackback
